Idag var jag där på ett normalt 40 minuters pass. Vi börjar alltid med att prata en stund, hon frågar hur allt känns och hur senaste veckan gått om man ser till träning och vaderna. Vi brukar träffas ungefär varannan vecka. Jag berättade om att jag på senaste tennistimmen tappade känseln totalt i högra benet och även hur mina rehab övningar hemma gått under veckan. Tills idag skulle jag bland annat gjort mycket tåhävningar (för att stärka upp mina muskler i vaderna) och även masserat mina fotvalv genom att stå på en tennisboll. Att göra det sistnämnda kanske låter behagligt men med mina vader och fötter är det allt annat än skönt. Det blir som stretching för fotvalven vilket är svårt att få till på andra sätt.
När vi pratat igenom hur det känns så brukar vi antingen köra ett ordentligt fys pass för mina vader, vi försöker pressa dem till max för att både utlösa mina känslor i hur det känns när det gör som ondast (läkarna vet ju inte vad de är för fel så vi behöver försöka framkalla reaktionen ibland för att visa både Agneta och så att hon sedan kan berätta för läkarna) eller så djupmasserar hon alla muskler i vaderna.
Idag körde vi ett riktigt tufft fys pass specifikt för framsida vad på båda benen. Vi använde oss av gummiband som Agneta fäster runt min ena fot (med sko på) som hon sedan håller i spänt medan jag sitter på ett sådan typisk sjukhus säng. Där har jag en liten rund kudde under knävecken och sedan ska jag flexa foten åt olika håll, uppåt och åt båda sidorna. Detta fick jag göra tills det inte gick längre, vilket var ca. 20 gånger åt ett håll. Efter de 20 gångerna är det som om mina ben vill fly kroppen. Det bränner och musklerna är helt slut, gör riktigt ont. Efter jag var klar med dessa, tre repetitioner per "flexing håll" och fot, fick jag göra en repetition av tåhävningar, så många som jag orkade innan jag fick mina vanliga kramper.
Efter mitt pass stretchade jag lite försiktigt och sedan små haltade jag till mitt seminarium på universitetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar